Hemlös
Idag var jag med om en upplevelse som jag känner rörde till lite i hjärtat. Jag satt på tunnelbanan påväg till Jesper och så kommer det en sån där tiggare som de flesta nog träffat på. Inte en rumän, utan faktiskt en svensk medelåldersman. Han ställer sig vid sittplatserna och berättar att han är hemlös. Därefter berättar han ett skämt som (faktiskt) var roligt. Alla på tunnelbanan sitter helt tysta och ingen rör en min. När han sedan ska gå runt och se om någon ger honom pengar så ser jag till min förmodan att en blond, söt liten tjej räcker honom en 50-lapp. Den hemlöse mannen blir då så fruktansvärt glad och ger henne en kram. Leendet på den mannens läppar är något jag sent kommer glömma. Men alla sura miner och viskningar stör jag mig något fruktansvärt på. Att människor ska vara så hatiska och fördomsfulla mot folk de inte känner överhuvudtaget. När man är trevlig och försöker få folk att le så tycker jag att man åtminstone kan ge ett leende tillbaka...
Här sitter jag med mitt godis och känner mig sådär perfekt nöjd. Har suttit och pluggat ett tag och det är fredag imorgon så jag kan inte klaga! Känner mig så risig i håret, vill klippa mig igen. Jag har sån tur att mitt hår växer relativt fort. Jag som klagade på kylan, nu när det är slask så saknar jag fan isen. Det här var inte bättre!
