Min alldeles egna grop...
Tänk om man bara kunde gräva ner sig djupt under jorden, bygga ett varmt, mjukt bo med massa täcken, kuddar och filtar. Att bara gräva den där gropen så djupt att ingen kan hitta dig där. Tänk dig också att när du befinner dig i den där djupa, mjuka gropen, så vet ingen om att du finns. Du glömmer bort världen en stund, och världen glömmer bort dig.
Det är precis vad jag skulle vilja göra just nu. Bara ligga i min grop och slippa alla bekymmer ett tag. Tänk om det ändå vore möjligt?
Just nu känns allt så skört. Det lilla jag har kan försvinna på en minut, och allt det där jag länge velat ha är långt inom räckhåll. Ibland känns det som om det inte är värt att kämpa för allt det man vill ha, när det ständigt kommer nya bekymmer. Min väg till fullständig lycka är fortfarande lång, jag hade kommit en bit men knuffades tillbaka några steg.
Nu är jag så trött, så fruktansvärt trött. Vill bara sova i flera dagar...
